Jag ska dansa fastän hjärtat brister

Någon frågade igår var man skulle bo i Paris. Jag skulle säga här. På kajen av Canal St.Martin.
Jag önskar att jag satt där och dinglade med fötterna ovanför vattnet nu. Istället ligger jag i min säng, småsjuk och illamående av alla dåliga val jag gjorde i helgen. Längtar tillbaka till vardagen. Pluggandet och vardagsglädjen. Vill ha! Så jag säger hej då till festande och alkohol för resten av hösten. Vill inte ha mer, helt enkelt trött på bakfylleångest, dagar som försvinner, trött på dekadens och solkiga efterfester. Jag är pepp på livet. Det riktiga livet.