Igår satte jag en bit dillkvist i halsen när jag och Malin åt middag. "Du blev så tyst", sa Malin efteråt.
Ja, konstigt nog reagerade jag med tystnad när paniken spred sig i kroppen.
"Nu dör jag", tänkte jag och lutade mig över köksbordet. "Nu dör jag." Sen började jag tänka att "neeej, jag har inte tid att dö. Jag har sett fram emot den här våren så länge och nu får Limpan åka själv till Island. Och jag som ju inte hunnit använda min nya klänning än."
"Vad gör du?", frågade Malin.
"Ja shit vad gör jag? tänkte jag och fortsatte stirra ner i bordet. "Jag kommer att dö om jag inte får upp den." Sen klöktes jag hundra gånger, fick upp dillen och andades ut.
"Satte du nåt i halsen",undrade Malin.
"Ja", sa jag. Sen lyssnade vi på Broder Daniel och pratade om kärlek och livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar